The Ark
Regissören Martin Sandin har en del gemensamt med de sex killarna från lilla Rottne utanför Växjö visar det sig. Han har till och med haft en av dem som elev i svenska en gång i tiden. Dessutom är även han bördig från småländska djupa skogar.
1991 formades gruppen the Ark av de sex lite vilsna grabbarna med starka personligheter. De kände sig alla en smula utanför och när de fann varandra blev musiken ett sätt att bearbeta de känslorna.
Med mycket arkivmaterial från bandet blandat med nyfilmat material får vi en varm och lättsam berättelse på och bakom scenen.
The Ark har alltid stuckit ut, gått sina egna vägar och tagit ut de flesta svängarna. En händelse som får hela biosalongen att liksom hicka till är när den kareksmatiske trummisen berättar om spelningen där det blev väl många öl. Efteråt räknade han till 12 flaskor runt trumsetet. Ola drog honom avsides och med handen på axeln sade han; fan! Det där får inte hända igen!
På spelningen dagen efter drack alla vatten.
2006 gjorde bandet en spelning på svenska ambassaden. Ett flygplan passerar över området och frontfiguren Ola Salo säger ord han för evigt kommer ångra. Pressen är inte nådig. En tidning skriver ”de skämde ut kungaparet”.
Drömmen om att slå igenom även i USA dog där och då.
I filmen beskriver en av medlemmarna att ”jag blev lite arg på Ola”.
2011 splittrades bandet men har senare återförenats för tillfälliga spelningar.
I slutscenen får vi se Olas föräldrar som var på återföreningskonsert i Växjö. Ola frågar om de fick stolar, om de sett och hört bra. Pappan svarar, att du orkar hoppa runt och skrika så… Jo, svarade Ola, det blev lite skrikigt.
Mamman lämnar då över en påse egenodlade paprikor och en stor Aubergine med kommentaren, det är från oss och Katarina.
Text och bilder Björn Hansson Linslusfoto
